Mrs Mattisson

Jag vaknade måndag morgon kl 03:30 av en värk, tänkte att jaha den där gjorde lite ont och försökte somna om.

Det gick ju såklart inte utan fick en värk här och där med 20-30 min mellanrum fram till 5:30-6. 

Tänkte att ja nog är det pågång iaf så sa till Robert att han fick ringa jobbet och meddela att han blir hemma och började planera hur grabbarnas dag skulle se ut.

Bestämde att dom skulle få gå på dagis och sen skulle min pappa hämta upp dem och åka hit.

Robert och pappa lämnade barnen 8:30, sen kom Robert hem och sa jaha ska vi åka in nu? Då fick jag värkar ca var 10-8 min men dom var helt hanterbara. 

Tog inte alvedon eller så.

Jag bestämde att vi skulle avvakta och vad händer, jo värkarna avtar. 

Vi gick en promenad, vilade osv men dom blev inte tätare utan kom inbland med ca 20-30 min mellanrum.

Faaaaan tänkte jag falsklarm.

Robert passade på att träna, jag sov lite och sen hämtade pappa barnen vid 15 och kom hit. 

Jag sa till pappa att han kan åka hem så ringer vi när det blir dags igen.

Han åkte hem, gav hundarna mat och vatten, hämtade min mamma och sen kom dom hit för sällskap och mat.

Vid 16 hade jag ringt bb och frågat hur jag skulle göra, berättade att värkarna kom och gick, att jag var 6 dagar över tiden osv.

Vi bestämde att jag skulle komma in när det var 5 min mellan värkarna utan längre uppehåll.

Vid 18:15 började jag klocka igen då dom började bli lite tätare igen, 7-8 min mellan dom där jäkla värkarna och nu gjorde dom fasen ont.

Mamma tjatade om att vi skulle åka in nu men jag sa att vi väntar till 5 min.

Vi (läs Robert) iordning pojkarna för sängen, sa god natt och helt plötsligt var det bara 2-3 min mellan värkarna. 

Mamma tvingade mig att åka och Robert hade lite panik i ögonen måste jag säga.

Vi var inne vid sjukhuset 19:40 och mitt enda mantra när jag gick från bilen var : få inte en värk på övergångsstället! Att få en värk när man står upp är hemskt och jag kan iaf inte röra mig utan blir som en pinne. 

Hade vart fint att stå mitt i vägen då😅

Vi kommer upp till förlossningen, blir så bra mottagna och får ett rum på en gång. 

Jag får lägga mig ner och dom frågar om vad jag tänkt mig.

Får beröm för min andning och dom sa att ja du verkar ha det jobbigt. Vi ska sätta på ctg och sen undersöka dig.

Normalt har man ctg i ca 30 min men jag hade kanske Max 10.

Dom undersökte och jag var öppen 5-6 cm och 1 cm av tappen kvar.

Hon kände även en buktande fostervattenhinna.

Va fan tänkte jag igen, detta kommer ta tid.

Kanske ska ta den där jäkla epiduralen iaf.

Jag började iaf med lustgas och dom tyckte jag skulle röra mig så stod upp brevid sängen och värkarna exploderade. 

Lustgasen höjdes till Max men hjälpte knappt.

Satte mig på pilatesbollen med Robert bakom mig, kände ett konstigt tryck i magen och sa att nu gick nog vattnet. 

Precis då sa det splash och mycket riktigt 20:48 kom det av sig själv.

Kände helt plötsligt panik, bebisen var fasen påväg ut.

Ställde mig upp och sa till bm att jag måste krysta den kommer, hon titta lite frågande och sa att hon måste undersöka mig. Jag höll på att svimma av smärta som dom lyfter upp mig på sängen på alla fyra, lyfter upp mitt ena ben och så hör jag:  jaha där kom huvudet, Max 20 sek senare krystade jag ut resten och hon var ute 21:01.

Guuud vilken befrielse.

Hade så ont av värkarna så resten av världens stängdes ute helt sista 6-7 minuterna. 

Märkte inte att det kom in mer personal och dagen efter fick jag fråga Robert vilken ställning jag egentligen födde i. 

När hon kom upp på bröstet ammade hon i en timme. Under tiden undersöktes jag, inga stygn🙌🏻 och sen klippte jag navelsträngen. 

Vi fick in den underbara brickan, rum på bb, dusch och sen sa Robert god natt och åkte hem. Dagen efter kom pojkarna på besök och sen fick jag och Sofi ok stämpel i rumpan och åkte hem kl 13. 

Imorgon är det återbesök för vikt, pku mm. 

Jag mår otroligt bra, inga eftervärkar , mjölken har runnit till och allt känns kanon