29/8-13
Nu är den här, dagen vi väntat på sen vi plussade 19/12-12. Herregud vad många dagar som gått, jag kommer ihåg hur jag skakade och grät medans jag försökte ringa Robert som jobbade. Förstå den stackarn som får ett samtal av någon hysterisk som bara gråter, han trodde ju Hampus hade gjort illa sig eller dylikt. Lyckan var iaf total då vi velat skaffa syskon till Hampus sen dag 1. Och nu ca 9 månader senare sitter jag här på dagen D och inväntar att nånting ska hända. Ena stunden vill jag bara sätta mig ner och grina för att han inte är här ännu medans nästa sekund känns det helt ok. Det jobbigaste är ju att man inte vet, kommer det igång imorgon eller om 2 veckor. Blir jag igångsatt igen eller kommer det flyta på.. Många frågor men inga svar ännu. Det sjuka är att samtidigt som jag vill att bebisen ska komma nu nu nu så kan jag inte förstå att vi vilken sekund som helst kommer bli 2 barnsföräldrar och ha en bebis hemma. Nä nu tar jag nog en promenad för att skingra tankarna lite:)
Visste inte att ni ville ha ett syskon direkt :-) För oss blir det bra nu att Hugo kommer vara nästan exakt 2,5 år när syskonet kommer för jag ville ha ca 2,5 år emellan :-) Kunde inte bli gravid när jag ammade heller och slutade inte förrän i vintras. Hoppas bebben (din alltså) ploppar ut snart!! Kram
Tror du och din andra hälft får ha lite kul i sovrummet ikväll så kanske bebisen kommer ut snabbare ;)
Så himla häftigt att det äntligen är dags (idag eller om 2 veckor)
Hoppas hoppas du inte behöver gå så långt över tiden.
Kram
