Mrs Mattisson

Läste på jossans blogg och kom på att jag kan ju oxå dela med mig om vår fight här hemma. Från ingenstans har vi fått hem 3-års trotsen. Detta hade inte jag beställt liksom! En dag för några veckor sen från ingenstans började han säga emot, göra saker för att jävlas och tappat öronen i samma veva. Jag vet att det är ett steg i utvecklingen men för fan rent utsagt vad jobbig han är. Visst vi har våra mysiga fina stunder och har det bra oxå men bråket tar över just nu. Lite exempel på vad den unge herrn gör: jag säger Hampus gör inte så (slår något i bordet) han SKRIKER tillbaka joho du mamma. Robert ropar Hampus kom hit nu du får inte springa ut själv, han står med armarna i kors mitt på gatan och skriker jo pappa jag får det om jag vill! Jag säger akta på dig Hampus mamma ska förbi, han vägrar flytta på sig. Han kommer fram och försöker ta saker av mig ocv skriker ge mig den! Jag säger självklart nej. Såhär håller det på dagarna i ända. Det enda som faktiskt inte är en fight är läggningen. Jag skulle kunna rabbla upp en massa situtioner och kan säga att jag handlar inte med Hampus längre på länge men det vänder väl nån gång detta. Är väldigt tacksam när vi får lite avlastning för allas skull ocv speciellt Hampus då hm behöver få uppmärksamhet. Ja såhär ser det ut just nu, vi kämpar på och jag vet att vi alla kommer kliva ur denna period starkare. Till er andra med barn som går igenom en period i utvecklingen - kämpa på ❤️
Bjuder på en bild på nån som vägrade tro på att vinter spiderman mössan blev för varm ( den åkte av efter en stund)