Mrs Mattisson

Tänkte jag skulle ventilera något som jag inte pratat så mycket om men som oxå vart en av anledningarna till lång bloggtorka.  Många har säkert vart med om det och mått som jag gjorde. Saken är den att i mars närmre bestämt 4/3 så fick jag missfall i v 10. Det var en helt oplanerad liten fis i magen och vi blev tagna på sängen men ändå lyckliga. Hade precis berättat för familjen hur det låg till. Det konstiga var att jag inte hade några symptom egentligen, var inte illamående eller trött men tänkte att ja alla graviditeter är ju olika😊 sen så helt plötsligt när vi skulle till våra vänner på middag så började jag blöda massor. Vi åkte stört till akuten där dom kunde konstatera 2 saker: antingen var jag inte i v 10 utan bara i v 4-5 och dom såg inget hjärta än eller så var det missfall. Jag var helt säker på det senare men fick återbesök 2! Veckor senare för att få definitivt svar. Och ja dom 2 veckorna var hemska, jag var säker men Robert hade nog lite hopp.  Hur som så var det tomt i magen och även en liten bit av hjärtat flyttade ut den dagen. Vet att det är vanligt men var så inställd på bebis i okt. Samtidigt så ser man vänner och bekanta lägga ut bilder på magen och ultraljud hela tiden och det är lite jobbigt men samtidigt är jag glad för deras skull.  Som tur är fick jag stöd av lite vänner som gått igenom samma sak och det hjälpte mig enormt. Tack snälla ni❤️