Lite funderingar
Jag och Robert sitter i soffan och pratar lite. Kom in på det med att låta barnen vara ute och leka.
Idag tex när vi vart i backen ville Anton in och titta på tv och gosa under en filt. Hampus ville vara kvar ute så han lekte på framsidan själv en stund och jag satt i köket och släppte inte blicken från barnet.
Så nervös att nått ska hända, att han ska försvinna eller ja.
Hönsmamma är vad jag är!
När tycker du att det är ok att barnen leker själv ute i trädgården eller dylikt?
Nån annan som är lika nervös som jag?
Har ni regler ni gått igenom eller stirrar ni som galningar i fönstret ni med?
Kommentarer
Postat av: Nina
Jag är också nojig över det mesta. Kidnappning är en av sakerna jag är mest orolig över. Låter barnen vara ute själva ibland men då får de vara på baksidan och jag brukar ha dörren ditåt öppen. Om jag inte ser dem panikar jag och springer runt till alla fönster :) Hugo skulle aldrig självmant traska iväg själv (tex bort till brevlådan som ligger 50 m bort) så om han skulle försvinna vet jag att nån tagit honom. Charlie däremot får man passa lite. Han förstår inte så bra än.
Svar:
Nina
Postat av: Anonym
Wilda får vara ute på vår baksida oftast då om brorsans son är med för tillsammans så leker dem på bea utan att vandra iväg. /Carro
Svar:
Nina
Trackback
