Oturskillen
Anton har kommit in i en riktig otursfas, ramlar och slår sig hejvilt. Här om dagen gick han in i en byrå hemma och idag ramla han i klätterställningen ute i lekparken så det var bara skynda hem och fram med ärtpåsen och kyla. Lite innan han slog sig ramlade han över en kant på sandlådan. Storebror var snabbt framme, sopade av hans händer och blåste/ trösta och mitt hjärta värkte av kärlek när jag såg det. Jag gick inte ens fram utan märkte att Anton var ok och nöjd med Hampus tröst sen så lekte dom igen. För övrigt har dom kommit in i en fas dom där 2.
Syskon är väl det bästa som finns men herregud jag blir gråhårig. Är det bara för att dom är killar eller överlag?
Dom slåss, bråkar, gnäller vartannat. Jag är glad om dom leker 5-10 min utan att något av det ovannämnda händer. Oftast är det såklart om vilken leksak man har osv.
Älskade bråkstakar
Kommentarer
Trackback
